Face the fact.
Ibland måste man inse sanningen. Vet inte riktigt vad mer jag ska säga, för jag kan inte sätta ord på mina känslor just nu. Men jag sitter med gråten i halsen och jag vet inte ens varför..
Jag lever i en fantasivärld, det som händer runt mig händer egentligen inte. Varje gång jag är ensam, eller det kan t.o.m vara när jag är runt människor så fantiserar jag mig bort därifrån. Där allting är perfekt, i en värld där jag får de jag vill ha, ser ut som jag vill och mår så bra som jag bara kan. Och jag hoppas, mitt hopp är alltid där. Att folk ska se mig på ett nytt sätt, att jag ska bli något annat än vad jag är.
Men jag måste inse sanningen, jag är inte så snygg som jag vill vara, jag mår inte så bra som jag vill göra, jag lär aldrig få den killen jag vill ha, jag lär aldrig leva det livet som jag vill göra. It's time to face the fact, I'm nobody.
Annars så klickade jag hem en klänning igår, men tror att jag kommer se ut som ett tält i den. Inte direkt optimistik längre, fan vad jag sjunkit lågt under dagen :/ fan också!
xoxo // someone somwhere in universe som inte pallar längre
