Mycket tankar på en och samma gång!
Tänkte börja skriva här idag eftersom det känns som jag har mycket på hjärtat. Men man vet ju aldrig, kanske knappt blir någonting ändå?
Kan börja med min dag, jobbade idag ju! Riktigt kul att träffa mina tidigare arbetskollegor (using big words) och det kändes ju nästan som att man var tillbaka. Bara det att mitt namn var utbytat mot hons/hennes som tog över mig.. Vettifan om barnen kom ihåg mig dock, men skit samma de var lika glada ändå.
Blev inget gym idag heller, mamma tvättade vitt igår så min bh följde med i den tvätten vilket innebar att den inte var helt torr imorse. Så slutresultatet blir att det blir gym imorgon istället, KANSKE på fredag med beroende på hur jag känner då. Men om jag går på hur jag känner nu så lär de nog bli på fredag också. I NEED IT!
Sen till varför det känns som jag kommer skriva mycket idag är för att jag har en sån konstig känsla. Men den går inte att beskriva, det som gör mig sjukt förbannad. Så jag börjar där jag förstår var lite av känslan kommer ifrån.. Min kompis ska träffa E idag, alltså Ds kompis (han E jag skrev igår ska jag egentligen kalla P så de blev lite feeel igår). Stör mig lite, och hon vet hur jag känner/känt för honom. OKEJ, de har varit tillsammans jag förstår, klart de ska få träffas. Men fan ta han om han hör av sig till mig sen när hon flyttat, FAN TA HONOM DÅ I SAY! Men hon ville iallafall bli hämtad och jag ska jobba imorgon så är inte direkt pigg på att köra. Sen vill jag inte avbryta deras "dejt" eller vad man ska kalla det. Men efter 22:00 kör jag inte härifrån, det säger jag bara. Då får hon ta bussen hem!
Sen jag vet att jag inte borde tänka på det för då händer det inte och att jag betèer mig som en liten skitunge på 14år när jag säger att jag vill ha kille, MEN DET ÄR SÅ ATT JAG VILL HA DET! Inte någon som redan är upptagen, inte någon som gillar mig bara för jag har stora bröst, inte någon som måste gifta sig med någon från sitt hemland utan någon som jag klickar med.. Hur jävla svårt ska det bli?! riiiktigt svårt verkar det som, fan heller att det är rättvist. Sen är de säkert folk som tänker "vad ska hon med kille till? de ger en bara problem.." MEN det är inte problemen jag vill åt, jag vill åt de bra stunderna :(
Hur kom jag då på dessa tankarna? Jo, sedan i helgen har jag gått och tänkt på detta. På J som jag började snacka med på Fs hemmafest, som är rätt snygg och som verkade snäll men som jag VET att jag aldrig har en chans på. HUR VET JAG DÅ DETTA? De ger jag mig inte ens in på att försöka förklara. Sen blev jag inbjuden på grillning hos min kompis på fredag, skulle typ bara killar dit sa hon. Då kom tanken upp igen, sen såg jag på facebook att min kompis KANSKE ska ha hemmafest på lördag och så dök tanken upp igen. Sen nu kollade jag på pretty little liars och guess what? Där poppade den upp i hjärnan igen.
Men jag måste dock säga, för att vara mig har jag varit otroligt stark i tankarna dessa dagarna!
Inte på det sättet att jag tänkt mycket utan att direkt när jag kommit på dessa tankarna så har jag sagt till mig själv att skita i det, att det inte ens är lönt att hoppas. Så nu får jag se hur länge dem tankarna håller, förhoppningsvis länge!
Så, har ni orkat/klarat läsa igenom detta så gratulerar! De är tveksamt om jag klarat, ha ha.
NU: boy meets world!
xoxo // someone somewhere in universe with lots on her mind
Kan börja med min dag, jobbade idag ju! Riktigt kul att träffa mina tidigare arbetskollegor (using big words) och det kändes ju nästan som att man var tillbaka. Bara det att mitt namn var utbytat mot hons/hennes som tog över mig.. Vettifan om barnen kom ihåg mig dock, men skit samma de var lika glada ändå.
Blev inget gym idag heller, mamma tvättade vitt igår så min bh följde med i den tvätten vilket innebar att den inte var helt torr imorse. Så slutresultatet blir att det blir gym imorgon istället, KANSKE på fredag med beroende på hur jag känner då. Men om jag går på hur jag känner nu så lär de nog bli på fredag också. I NEED IT!
Sen till varför det känns som jag kommer skriva mycket idag är för att jag har en sån konstig känsla. Men den går inte att beskriva, det som gör mig sjukt förbannad. Så jag börjar där jag förstår var lite av känslan kommer ifrån.. Min kompis ska träffa E idag, alltså Ds kompis (han E jag skrev igår ska jag egentligen kalla P så de blev lite feeel igår). Stör mig lite, och hon vet hur jag känner/känt för honom. OKEJ, de har varit tillsammans jag förstår, klart de ska få träffas. Men fan ta han om han hör av sig till mig sen när hon flyttat, FAN TA HONOM DÅ I SAY! Men hon ville iallafall bli hämtad och jag ska jobba imorgon så är inte direkt pigg på att köra. Sen vill jag inte avbryta deras "dejt" eller vad man ska kalla det. Men efter 22:00 kör jag inte härifrån, det säger jag bara. Då får hon ta bussen hem!
Sen jag vet att jag inte borde tänka på det för då händer det inte och att jag betèer mig som en liten skitunge på 14år när jag säger att jag vill ha kille, MEN DET ÄR SÅ ATT JAG VILL HA DET! Inte någon som redan är upptagen, inte någon som gillar mig bara för jag har stora bröst, inte någon som måste gifta sig med någon från sitt hemland utan någon som jag klickar med.. Hur jävla svårt ska det bli?! riiiktigt svårt verkar det som, fan heller att det är rättvist. Sen är de säkert folk som tänker "vad ska hon med kille till? de ger en bara problem.." MEN det är inte problemen jag vill åt, jag vill åt de bra stunderna :(
Hur kom jag då på dessa tankarna? Jo, sedan i helgen har jag gått och tänkt på detta. På J som jag började snacka med på Fs hemmafest, som är rätt snygg och som verkade snäll men som jag VET att jag aldrig har en chans på. HUR VET JAG DÅ DETTA? De ger jag mig inte ens in på att försöka förklara. Sen blev jag inbjuden på grillning hos min kompis på fredag, skulle typ bara killar dit sa hon. Då kom tanken upp igen, sen såg jag på facebook att min kompis KANSKE ska ha hemmafest på lördag och så dök tanken upp igen. Sen nu kollade jag på pretty little liars och guess what? Där poppade den upp i hjärnan igen.
Men jag måste dock säga, för att vara mig har jag varit otroligt stark i tankarna dessa dagarna!
Inte på det sättet att jag tänkt mycket utan att direkt när jag kommit på dessa tankarna så har jag sagt till mig själv att skita i det, att det inte ens är lönt att hoppas. Så nu får jag se hur länge dem tankarna håller, förhoppningsvis länge!
Så, har ni orkat/klarat läsa igenom detta så gratulerar! De är tveksamt om jag klarat, ha ha.
NU: boy meets world!
xoxo // someone somewhere in universe with lots on her mind
Kommentarer
Trackback
