Waiting

Sitter här och väntar på att han ska svara. Men ändå vet jag att han inte kommer göra det, så varför väntar jag? varför hoppas jag?
Samtidigt försöker jag tänka logiskt, det är bara onsdag. Vi träffades i fredags/lördags, alltså för 4!! dagar sedan och jag har helt flippat ut. Han måste tro jag är helt störd, men det är jag ju också.. så han tror ju inte fel direkt.
Men hade ändå varit skönt om han smsade, om han svarade.

Jag vet att man alltid säger att det är han som är en idiot och blablabla, det är fel på han, det är han som missar något bra och sådant. Men i detta fallet, jovisst han är en idiot, men det är mig det är fel på. Det kan liksom inte vara fel på alla killar jag träffar, men jag typ tror det bästa om ALLA och jag går alldeles för fort fram. Och det funkar inte tillslut, som ni kanske märkt.
Det är som om man är kär, men samtidigt är jag det inte. Jag är kär i kärleken, men det visste jag ju redan om..
Det är fan tur jag ska träffa en kompis imorgon, så jag kan prata ut och ha kul och försöka glömma detta en stund! Värsta är bara att det är så nära honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0